Guds sätt, eller vårt sätt! Del 3

Hebr 8:6  Men nu har denne fått ett så mycket förnämligare ämbete, som

han är medlare för ett bättre förbund, vars ordning vilar på bättre löften.

Man kan säga, att i det gamla förbundet var det i princip så, att för att inte bryta förbundet, så var Judarna tvungen att hålla varje sak i lagen, allt handlade om människans förmåga att leva upp till Guds standard.

Därför var det så, att man redan i barnsben inskärpte lagen, så att laglydnaden skulle sas sitta i ryggmärgen.

Men som vi vet, så står det i skriften att judarna bröt lagen och förbundet hela tiden, mao, så lyckades de inte leva upp till Guds standard.

Vi vet ju också att lagens syfte var för att överträdelserna skulle bli synliga Gal 3:19

Vad var då problemet, för skriften säger ju att lagen är god, jo problemet var inte lagen, utan människans syndanatur.

Syndanaturen kunde inte tillfullo hålla denna goda lag!

Detta är en förenklad beskrivning, men skriften visar tydligt att ingen utom Jesus höll lagen prickfritt.

Läser vi vidare i Hebr 8, så ser vi att det hänvisar till Jer 31 samma ord om att Gud skall skriva lagen i våra hjärtan.

Man kan då säga, att i det nya förbundet är det en omvänd ordning, i det gamla skulle människan göra lagen för att sas vara rätt med Gud, men i nya förbundet, så gör Gud så att människan blir rätt med honom.

Han, Gud skriver och lägger in sina lagar i vårt inre enligt Jer 31 och Hebr 8 och han, Gud skall så göra så att vi gör efter dem enligt Hes 36. Allt är ett Guds verk i oss!

Det är en total omvänd ordning, där det handla om vad Gud gör, hans handlande och hans verk i människan.

Guds sätt är att han gör det i oss under hela vårt liv, vi blir aldrig färdiga, vårt sätt är att ikläda oss alla lagar och bud som en tung rock och sedan anpassa våra liv efter denna rock, för att vara rätt med Gud.

Förstår du skillnaden?  Rocken står för ett utvärtes kristenliv, ett krav och prestationsliv, där allt hänger på dig och din förmåga och jag tror inte Gud har tänkt att det skall vara så!

Alla troende människor har saker i sina liv som är synd, en del saker är tom väldigt uppenbara och jag tror inte att det är ett problem för Gud.

Problemet är vår onödiga själsångest över de saker vi vet är synd, vår onödiga kamp för att bli fria från syndabeteendet, för vi skall av någon lustig anledning kämpa, trots att vi vet att vi kommer att misslyckas.

Det dåliga samvetet som våra tillkortakommande ger, driver oss till att ytterligare förbättra oss, kämpa ännu hårdare för att låta bli att synda, man verkligen skärper till sig, varför, jo för att stilla det dåliga samvetet!

Men detta är helt fel väg, är det rätt att synda, nej, men du blir inte fri från synden genom att försöka fixa till det själv, genom att kämpa ännu hårdare mot synden, eller att förbättra dig.

Det är bara ett försök att upprätthålla ditt eget liv, vilket troligen förr eller senare, kommer att leda till en krasch!

Enda vägen är att kapitulera inför Gud och erkänna att du inte klarar av att låta bli att synda, att inse att du inte kan frälsa dig själv genom att lyckas låta bli att synda.

Gud vill vara den som befriar dig, han vill vara din frälsare och faktum är, att vissa saker kanske vi aldrig blir fria från!

Så ett tipps är att slänga av lag och kravrocken, ikläda dig Kristus och låta honom göra allt i dig!

Bj