söndag 10 mars 2019


Lagen om rena och orena djur.

Jag har i två inlägg skrivit om Kött och Ande två vägar och Lagen och Anden.

Jag har ett syfte med det, dels är det lydnad till Guds Ande, då jag upplever att han manat mig till att skriva. Men även att skriva för att jag konfronterat och konfronterats när det gäller lagen och dess giltighet. Denna konfrontation har lett till att jag utifrån Guds Ande bör klarlägga dessa saker, om inte för andras skull.

Allt var mycket gott!

När Gud skapat färdigt allt såg han att det var mycket gott!
Nu står det ju inte att det var fullkomligt, men om det var mycket gott, så tänker jag per automatik att det inte kan finnas något som är orent.

Det står inget i Moseböckerna om rena och orena djur förrän de skulle gå in i arken. 1 Mos 7.

1Mo 7:2  Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som icke äro rena ett par, hanne och hona.

I skapelseberättelsen står det inget om att Gud skapade orena djur, så troligen började Guds avskiljning av vissa djur då de skulle gå in i Arken och som senare skulle gälla såsom orena för Israels folk.

När Noa klivit ur arken sa Gud:

1Mo 9:3  Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta. 
1Mo 9:4  Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta. 
Ett nytt bud

Noa fick ett nytt bud som för visso inte förkastade det förra om att äta det som växer på marken.
Om 1917 års översättning stämmer med grundtexten så fanns det inget förbud på att äta orena djur, enda budet var att de inte skulle äta djur med sitt blod kvar. Det var alltså grönt ljus att äta allt, bara det inte hade blod i sig.

Nya bud om mat


Det är inte förrän i 3 Mos 11 som Gud börjar tala om vilka djur som de fick äta och vilka de inte fick äta.
Och här är det lätt att misstolka det skriften faktiskt säger.
Många är osäkra på hur de skall förhålla sig till Guds matlagar och har svårt att se vad skriften faktiskt säger om vilka av dessa lagar som gäller.

Vi tar första bibelversen.

3Mo 11:2  Talen till Israels barn och sägen: Dessa äro de djur som I fån äta bland alla fyrfotadjur på jorden:

Jag är en bibelordsklyvare och jag älskar dom här små nyanserna som man så lätt missar.

I denna vers står det: Dessa äro de djur som I fån äta bland alla fyrfotadjur på jorden.

Tala till Israels barn!
Som ni får äta!

Frågan är vem budet riktar sig till? Och här gäller det Israels folk, eller barn som det står. Hade det stått, dessa är de djur människan får äta så hade det gällt alla människor, men nu står det inte så, därför är budet riktat till Israels folk och inga andra.

Vi tar nästa verser.

3Mo 11:4  Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av dem som hava klövar: kamelen, ty han idisslar väl, men har icke klövar, han skall gälla för eder såsom oren; klippdassen, ty han idisslar väl 
3Mo 11:5  men har icke klövar, han skall gälla för eder såsom oren; haren, ty han idisslar väl, 
3Mo 11:6  men har icke klövar, han skall gälla för eder såsom oren; svinet, 
3Mo 11:7  ty det har väl klövar och har dem helkluvna, men det idisslar icke, det skall gälla för eder såsom orent. 
3Mo 11:8  Av dessa djurs kött skolen I icke äta, ej heller skolen I komma vid deras döda kroppar; de skola gälla för eder såsom orena. 

Gälla för eder såsom orena

Fem gånger står det gälla för eder såsom orena och det är intressanta ord.

Gälla och såsom vad betyder det?

Svenska synonymer på gälla är: vara giltigvara i kraftrådavara värdmotsvara

Jag tror inte att Gud menar något annat för då hade han sagt på ett annat sätt. Och utgångspunkten måste alltid var begynnelsen där allting var mycket gott.

Nästa ord är såsom och såsom är ju inte detsamma som att något är!

Synonymer på såsom är: på samma sätt som, i likhet med, i egenskap av.

Gud säger att dessa djur skall vara giltigvara i kraftrådavara värdmotsvara
ansesbetraktashållas på samma sätt som, i likhet med, i egenskap av orena.

Gälla såsom kan inte vara det samma som att djuret är orent i sig självt och detta beror på att Gud är helig och ren och kan inte skapa något som är orent. Men han kan säga att de skall gälla såsom orena.
Paulus uttrycker något liknande: Rom 14:14  Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar det som orent blir det orent.

Inget i sig självt är orent, men för den som betraktar det som orent blir det orent.
Kan det då vara så att egentligen var djuren i sig själva inte orena, men att de för Israel skulle vara orena trots att de inte är orena?? Troligen och det kommer att synas längre fram.

Vi går vidare med några verser till!

3Mo 11:10  Men allt det i sjöar och strömmar, som icke har fenor och fjäll, bland allt det som rör sig i vattnet, bland alla levande varelser i vattnet, det skall vara en styggelse för eder. 
3Mo 11:11  Ja, de skola vara en styggelse för eder; av deras kött skolen I icke äta, och deras döda kroppar skolen I räkna såsom en styggelse. 
3Mo 11:12  Allt det i vattnet, som icke har fenor och fjäll, skall vara en styggelse för eder.

Här säger Gud två saker, skall vara en styggelse för er och skall ni räkna såsom en styggelse.
Om Gud hade sagt, dessa är en styggelse för mig och är det för er också, så hade det varit en annan sak.

Styggelse är ju ett kraftigare ord än orent, men faktum är att eftersom Gud säger skall vara borde det betyda just det han säger. De skall utan att vara det, en styggelse för Israels folk och endast dem. De fiskar eller djur Gud har skapat kan inte i sig själva vara orena, eller en styggelse för då förklara Gud att han inte skapade allting mycket gott.

Jag är som sagt en bibelordsklyvare och när det står: skall ni räkna såsom en styggelse, så betyder de samma sak, det är ingen styggelse, men Israel skall räkna det såsom en styggelse.

Vi går vidare!

3Mo 11:13  Och bland fåglarna skolen I räkna dessa såsom en styggelse, de skola icke ätas, de äro en styggelse: örnen, lammgamen, havsörnen.

Även här skall Israel räkna dessa såsom en styggelse, Ända fram till vers 20 men är dom egentligen en styggelse??

Och så fortsätter det genom hela kapitlet, men i vers 45 säger Gud varför!

3Mo 11:45  Ty jag är HERREN, som har fört eder upp ur Egyptens land, för att jag skall vara eder Gud. Så skolen I nu vara heliga, ty jag är helig.

Man bruka säga att helig betyder avskild och att helga betyder avskilja. Om det stämmer betyder det att Gud ville att vissa djur skulle gälla som orena i ett avskiljande syfte, eftersom Gud är avskild.
Avskild från vadå kan man undra? Jo troligen andra folk, deras avgudadyrkan och sedvänjor.

3Mo 20:25  Gören alltså skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, och mellan rena fåglar och orena, så att I icke gören eder själva till styggelse för de fyrfotadjurs eller fåglars skull eller för de kräldjurs, skull på marken, som jag har avskilt, för att I skolen hålla dem för orena. 
3Mo 20:26  I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, är helig, och jag har avskilt eder från andra folk, för att I skolen höra mig till. 

som jag har avskilt, för att I skolen hålla dem för orena. 
jag har avskilt eder från andra folk, för att I skolen höra mig till. 

Gud har alltså avskilt vissa djur för att Israel skall hålla dem för orena och syftet med detta är att Gud avskilt Israel från andra folk för att de skall tillhöra Gud. Dessa bud om orena djur gäller alltså bara Israel och är inte bud som gäller alla och i allmänhet.

Ok, varför skriver jag det här och vad är jag ute efter?

Jo jag vill visa att en fullkomlig Gud inte skapar något ofullkomligt eller något som är till sin beskaffenhet orent.

Och  att Gud befallde Israels folk att vissa djur skulle gälla såsom orena, eller räknas som styggelser trots att de i sig själva inte är orena.
Skulle Gud skapa orena djur så visar han att det han skapade inte var mycket gott, ej heller fullkomligt och att han själv inte är fullkomlig.

I NT kan vi läsa att endast goda gåvor och fullkomliga skänker kommer från Gud, dvs bara gott och fullkomligt, inget annat.

Guds syfte med att Israels folk skulle låta vissa djur gälla såsom orena var i ett avskiljande syfte till avskiljande från andra folk, för att de inte skulle ta efter deras avgudadyrkan och sedvänjor.

Jag vill också visa att utifrån det nya förbundet så gäller inte detta, det finns inte längre något djur som skall gälla såsom orent eller styggelse, inte någon oren mat heller.

Rom 14:14  Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar det som orent blir det orent
Rom 14:20  Bryt icke för mats skull ned Guds verk. Väl är allting rent, men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för den människan till ondo

I princip hela Romarbrevet 14 handlar om mat, så det går inte att ta miste på vad Paulus vill säga.

1Ko 6:12  "Allt är mig lovligt"; ja, men icke allt är nyttigt. "Allt är mig lovligt"; ja, men jag bör icke låta något få makt över mig. 
1Ko 6:13  Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gud göra till intet. Däremot är kroppen icke för otukt, utan för Herren, och Herren för kroppen.

Allt är inte nyttigt att äta, vissa fiskar är giftiga likaså är vissa grödor giftiga, osv, Men inget eller inga djur är orena i sig själva!

Frågan är i grunden vilket förbund vi skall tillhöra, det förbund som avskiljer Guds folk så att de i princip inte kan ha umgängelse med andra människor pga bla matlagarna.
Eller skall vi tillhöra det förbund där vi kan ha relationer med icketroende för att om möjligt vinna dem för Kristus, vilket innebär att vi också kan äta vad som bjuds på, inget är orent.

De som kan sin bibel vet vad Jesus gjorde korset!

Efe 2:14  Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. 
Efe 2:15  Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid, 

Heb 8:6  Men nu har denne fått ett så mycket förnämligare ämbete, som han är medlare för ett bättre förbund, vars ordning vilar på bättre löften. 
Heb 8:7  Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, så skulle väl plats icke hava sökts för ett annat. 
Heb 8:8  Men nu förebrår Gud dem och säger: "Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus; 
Heb 8:9  icke ett sådant förbund som det jag gjorde med deras fäder, på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land. Ty de förblevo icke i mitt förbund, och därför frågade icke heller jag efter dem, säger Herren. 
Heb 8:10  Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. 


ett bättre förbund, vars ordning vilar på bättre löften. 
ett nytt förbund
icke ett sådant förbund som det jag gjorde med deras fäder.

Varför skall vi leva kvar i det förbundet som Gud gjorde med Israel i GT när Gud själv säger: icke ett sådant förbund som det jag gjorde med deras fäder?
Det är alltså ett annorlunda förbund, ett bättre förbund vars ordning vilar på bättre löften, ett helt nytt förbund.

Frågan som jag ställer mig och de som läser detta är åter, Varför skall vi leva kvar i det gamla förbundet när det finns ett nytt som är mycket bättre??


Av Björn Jönsson
2019-03-10


måndag 4 mars 2019

Lagen eller Anden?




I min förra bloggpost skrev jag om kött eller Ande, i denna bloggpost skall jag försöka visa på skillnaden mellan lagen och Anden.

En del menar att det inte är någon skillnad och att dessutom skall följa lagen och att om vi följer lagen så vandrar vi efter Anden.

Lagen gavs på pingsten på sinai berg till Moses och folket, Anden föll på pingsten över lärjungarna.

I Jer 31 talar Jerimia om ett nytt förbund…: er 31:31  Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, 
Jer 31:32  inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land – förbundet med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren. 
Jer 31:33  Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. 
Jer 31:34  Då ska de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: "Lär känna Herren!" Alla ska känna mig, från den minste av dem till den störste, säger Herren, för jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder. 

Läser vi då ordagrant vad Jer 31:32 säger/  inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land.

INTE SOM FÖRBUNDET JAG SLÖT MED DERAS FÄDER!

Denna lilla del av en rad förändrar allt, det är alltså ett annorlunda förbund, inte likadant eller en förlängning av det gamla förbundet.

Summa av kardemumma är att Gud: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan.
Detta är det nya förbundet, att lagen skall vara skriven i våra hjärtan och lagd i vårt inre.

Lagen som gavs på Sinai berg skrevs på stentavlor, dvs att lagen i det gamla för bundet var en yttre lag som folket skulle följa och göra i allt. Lagbrott straffades ofta med döden.
Lagen som har skrivits i våra hjärtan har en annan uppfyllandenorm enligt Hes 36.

Hes 36:26  Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 
Hes 36:27  Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. 

Den nya uppfyllelsenormen är ett nytt hjärta, en ny ande, Guds Ande skall komma in i oss som skall göra så att vi vandrar efter Guds stadgar, håller hans lagar och följer dem, är det inte härligt? Gud själv genom sin Ande skall göra så att vi gör det som han vill, helt otroligt. Det har med andra ord blivit en förflyttning, dels från stentavlor till hjärtat och en förflyttning från människan omöjliga uppgift att hålla lagen, till att Gud genom sin Ande skall göra så att vi håller den.

Två förflyttningar, från stentavlor till hjärtan och från människans oförmåga till Guds förmåga.

Utifrån dessa bibelställen förstår vi att något revolutionerande har skett, ett skifte som vi kanske inte förstår till fullo.

När Jer 31 talar om ett nytt förbund säger Heb:  Heb 8:8  Men Gud förebrår dem när han säger: Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, 
Heb 8:9  inte som det förbund jag slöt med deras fäder den dag jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land, för de blev inte kvar i förbundet med mig, så jag brydde mig inte om dem, säger Herren. 
Heb 8:10  Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga mina lagar i deras sinne och skriva dem i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. 
Heb 8:11  Då ska ingen mer behöva undervisa sin landsman, ingen sin broder och säga: "Lär känna Herren!" Alla kommer att känna mig, från den minste av dem till den störste, 
Heb 8:12  för jag ska i nåd förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder. 
Heb 8:13  När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat är på väg att försvinna. 

Hebreerbrevets författare hänvisar till Jer 31, men i vers 13 skriver han något som är viktigt och avgörande.

När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat det förra föråldrat. Och det som blir gammalt och föråldrat är på väg att försvinna. 

På väg att försvinna? När Jeremia profeterade om detta så var lagen gällande, men är föråldrad och den skall slutligen försvinna. Lagen skall alltså försvinna, jag vet, många håller inte med, men Jesus själv säger något liknande.

Mat 5:17  I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda. 

Gud slöt ett förbund med Israels folk och förbundets innehåll var lagen.
Jesus säger att han inte skall upphäva lagen, utan fullborda den.
En del menar att Jesus säger uppfylla, dvs göra allt som lagen kräver av den som står under lagen. Och visst det skulle han också, men den grekiska grundtexten säger fullborda.

Tänker vi då det som står i Heb 8:13 att det gamla förbundet med dess innehåll skall försvinna, så är ju Jesu ord om att fullborda relevant.

Paulus är inne på samma linje i sina brev: Rom 10:4  Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror. 

Gal 3:19  Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att "säden" skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand. 

Säden här är Jesus och om Paulus säger att lagen skulle gälla tills Jesus kom, då borde det ju vara så, eller?

Lagen har bytt plats från stentavlor till hjärtan. Gud skall genom sin Ande göra så att vi håller lagen. Det gamla förbundet med dess lag har avslutats, fullbordats.


Ko 3:6  Gud som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande. 

Här blir det tydligt att det gamla förbundet var lagens bokstav, men att det nya för bundet inte är bokstav utan Ande.

Om vi går tillbaka till när lagen gavs, den gavs på pingsten på sinai berg. Anden gavs också på pingsten och faktum är att Anden är nya förbundets sigill.
Paulus säger att vi är tjänare åt detta nya förbund som inte är bokstav, utan Ande.

I Romarbrevet sju säger Paulus något liknande.

Sammanfattningsvis säger Paulus, att lagen råder över en människa för så lång tid som hon lever, men i vers 4 säger han, Så haven ock I, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen för att tillhöra en annan, nämligen honom som har uppstått från de döda, på det att vi må bära frukt åt Gud. 
Här har vi åter en förflyttning från att ha lagen som herre till att ha Jesus som Herre.
Och i denna vers gör Paulus det klart och tydligt.

Rom 7:6  Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det varunder vi förr höll oss fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende. 

Paulus använder ordet väsende, men eftersom han innan talat om samma sak med ordet förbund, så menar han det samma.

Detta är viktigt att förstå, för antingen skall vi hålla oss till det gamla förbundet som är bokstav, eller till det nya förbundet som är Ande.

Skall vi ledas/styras utifrån av bokstäver som dödar, eller skall vi ledas inifrån av Anden som ger liv?

Jeremia talar om att ett nytt förbund skulle komma, hebreerbrevet bekräftar detta med att säga att det gamla förbundet skulle försvinna.
Jesus säger att han kommit för att fullborda lagen, lagen och förbund är en enhet här.
Paulus säger att Jesus är lagens slut, eller att lagens ände är Kristus.
Paulus säger också att lagen skulle gälla tills Jesus kom.

Som sagts, Paulus är tydlig och tydligare blir det om vårt förhållande till lagen när han säger att vi blivit dödade från lagen, att vi är lösta från lagen. Att vi skall tillhöra honom som uppstod från det döda och bära frukt åt Gud.

Det handlar om vem som är Herre i våra liv, lagen eller Jesus, vem bär vi frukt åt, Lagen, eller åt Gud, vem tjänar vi, lagens bokstav, eller Anden?

Förkastar vi då lagen, nej vi fullbordar den genom att älska vår nästa och att älska är Andens frukt.

Hesekel sa ju Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem.

Vi förkastar inte lagen som är skriven i våra hjärtan och den lagen kommer Guds Ande göra så att vi håller den.
Vilken lag står då skriven i våra hjärtan?

Rom 13:8  Varen ingen något skyldiga - utom när det gäller kärlek till varandra; ty den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen. 

Rom 13:9  De buden: "Du skall icke begå äktenskapsbrott", "Du skall icke dräpa", "Du skall icke stjäla", "Du skall icke hava begärelse" och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det ordet: "Du skall älska din nästa såsom dig själv." 

Guds lag är alltså att älska sin nästa, det är det enda. Kolla själv här: ty den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen. och vilka andra bud som helst. Och detta bud gör Guds Ande så att vi uppfyller det!!

Kan man lägga till sabbat, högtider, matregler som fanns i det gamla förbundet till detta enda bud?

Jag menar att vi som är hednakristna inte skall gå in under dessa påbud, de gäller inte oss och egentligen tror jag att de inte gäller Juden heller.
Gör vi det, börjar låta bli viss mat för att det står i lagen, eller börjar fira sabbat och högtider, ja då är det ju inte endast Jesus som är Herre i våra liv, utan den gamle lagen som vi blivit dödade från får då en del av Herraväldet i våra liv, vi bär då inte frukt åt endast Gud utan även åt lagen.

Problemet är att vi går tillbaka till något som Paulus starkt visar att vi inte skall tillhöra och utöver det är Paulus tydlig med att lagen gällde fram tills Jesus skulle komma.
Vi ser alltså utifrån skrifterna GT och NT en tydlig seperation mellan GTs lag och människan och en tydlig förening mellan människan och Kristus! 
Detta är det nya förbundet som är Anden!

Paulus slutkläm i versen nedan är så tydlig att t o m den enfaldige förstår!

Gal 3:10  Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: "Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.


Till sist, frågan är vem vi skall tillhöra, vem vi skall tjäna och vem vi skall bära frukt åt?

Av Björn Jönsson
2019-03-04




måndag 25 februari 2019

Kött eller Ande två vägar!




Köttets sinne är död, Andens sinne är liv och frid.
Vad är köttets sinne? Allt som inte är av Anden.

Det finns bara två sätt att vandra enligt skriften, efter Anden, eller efter köttet. För att förstå skillnaden mellan kött och Ande måste först köttets identitet belysas.

Paulus säger att köttets sinne är död och eftersom Paulus pekar på sinnet så måste det handla om det som utgår från sinnet.

Många menar att kött är de gärningar som Paulus pekar på i Gal 5:19-21  Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet, 
avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, 
missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel. 

Paulus pekar här endast på gärningar och det blir ju lite motsägelsefullt när han på andra ställen pratar om köttets sinne. Sinne är ju tankar, så frågan är om köttslighet har ett bredare perspektiv än vad vi trott?

Vad säger Jesus?
Matt 15:19 Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse. 

Här likställer Jesus tankar med de gärningar som är köttsliga. Jesus använder ordet hjärtat som utgång för de onda tankarna och då kan man nog likställa hjärta med sinne.

I dessa två verser nedan blir det intressant!

Matt 16:22  Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sade: "Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig.
Matt 16:23 Men han vände sig om och sade till Petrus: "Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.

Här ser vi att Jesus näpser satan när han förmanar Petrus och det han sedan säger är en springande punkt för att förstå vad köttets sinne är.

Jesus säger ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.

Inte Guds tankar utan människotankar, hm intressant.

Köttets sinne är alltså människotankar!
Begreppet kött kom först i breven och Jesus har inte benämningen köttsligt sinne, utan använder här hjärta och människotankar.
Petrus mänskliga reaktion på att Jesus skulle bli dödad var dessa ord: Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig.

Dessa ord är ju helt relevanta och mänskliga, för Petrus ville inte att Jesus skulle dö, det var alltså av omsorg till Jesus han uttryckte sig så.

Vi ser då, att goda mänskliga tankar kan vara onda och av djävulen och även hindra Guds plan om de drivs igenom.

I detta fall var det ett köttsligt sinne som talade och inte Guds Ande och det är här jag tror att skiljelinjen dras.

Man kan då utifrån detta säga att alla tankar och dess åtföljande gärningar som står emot Guds vilja är köttsliga, onda, av djävulen och människotankar.

Alla tankar och gärningar som står emot Gud har en inre beskaffenhet nämligen DÖD. Död är i motsats till liv och frid vilket innebär, att när du mister Andens liv och frid så står du mot Gud och hans vilja.

Kan man säga att köttets sinne enbart är det Paulus räknar upp? Nej inte som jag ser det, utan det är långt mer, nämligen alla tankar och gärningar som står emot Guds vilja.

Kan vi inte tänka som vanliga människor? Absolut inte, Paulus talar om att ha kristi sinne.

1Ko 2:16  Ty "vem har lärt känna Herrens sinne, så att han skulle kunna undervisa honom?" Men vi hava Kristi sinne. 

Fil 2:5  Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, 

Jag kan skriva hur mycket som helst och dra olika paralleller, men slutresultatet blir det samma, två vägar!

Köttets sinne är död, andens sinne är liv och frid.
Skillnaden är tydlig, död, eller liv och frid.

Andens sinne handlar också om tankar, men dessa tankar har sin källa från anden och signalerar liv och frid. Köttets sinnes källa är från vår syndanatur och kan inte ge annat än död.



Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden. 
Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör. 
Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid. 
Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. 
Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud. 
I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till. Rom 8:4-9


Rom 8:5 Ty de som äro köttsliga de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.
Detta ord visar att vi kan välja vad vi har vårt sinne vänt till, köttet, eller Anden.

Signum för det nya förbundets vandring är Anden, Paulus säger om vilka som är Guds barn.

Rom 8:14  Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn. 


Rom 8:9  I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till. 

Rom 8:4  Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden. 

Kännetecknet på ett Guds barn är att vi har kristi Ande som är Guds Ande och att vi vandrar efter Anden.


Gal 3:3  Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet? 
Gal 3:5  Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro, 

Paulus går hårt åt galaterna och går så långt i sin förmaning där han menar att det är kött att göra lagens gärningar, eller laggärningar som han utrycker det.

För Paulus finns det bara ett sätt och det är Anden, allt annat är kött, att omskära sig, hålla högtider och sabbater, att hålla GTs matregler, allt detta är kött och laggärningar.

Varför hamnar en del människor i detta med laggärningar som Paulus kallar köttet? Jo för att vi människor vill liksom klara av vår rättfärdighet själva. Vi litar helt enkelt inte på Gud, att han har förklarat oss rättfärdiga, att Jesu offer som var ett offer en gång för alla, inte är tillräckligt, därför försöker vi göra rätt för att få rätt ställning inför Gud.
Plötsligt handlar det om mina gärningar för att vara rätt och inte om Guds gärning där han gjorde oss rätt genom Jesu försoningsverk.


Rom 10:2  Ty det vittnesbördet giver jag dem, att de nitälska för Gud. Dock göra de detta icke med rätt insikt. 
Rom 10:3  De förstå nämligen icke rättfärdigheten från Gud, utan söka att komma åstad en sin egen rättfärdighet och hava icke givit sig under rättfärdigheten från Gud. 
Rom 10:4  Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror. 
Att leva i köttet är bla att leva efter lagens krav för att uppnå en egen rättfärdighet.

Paulus säger om en sådan rättfärdighet: Rom 10:5  Moses skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen, att den människa som övar sådan rättfärdighet skall leva genom den.

Den människa som vill uppnå en egen rättfärdighet måste alltså leva genom lagen och då hela lagen.

Gal 3:12  Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: "Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.

Paulus är tydlig, skall du leva genom lagen behöver du ingen tro och hårddrar man det så behöver man inte Gud heller, det är bara att ge gärnet och all egen kraft för att hålla alla bud och stadgar.

Rom 3:21  Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om,
Rom 3:22  en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad.

Och om jag förstår Paulus rätt, menar han att vi blir rättfärdiga utan lag genom tron på Jesus och att vi efter att vi blivit rättfärdiggjorda skall fortsätta leva utan laggärningar. Men börjar vi leva efter laggärningar går vi in i ett köttsligt liv.

Paulus visar med all tydlighet konsekvensen av laggärningar i:

Gal 3:10  Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: "Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.

Och som jag redan skrivit, skall man hålla sig till gärningar som lagen påbjuder, så måste man förbli vid allt som är skrivet i lagens bok.


Kött är att vandra i laggärningar, människotankar och allt annat jag skrivit om detta.
Ande är att vandra i tro efter det som Anden manar och talar till oss.

Av Björn Jönsson 2019-02-25