Allt är Guds. Jag bara förvaltar del 1

Jag ta upp detta som sägs från predikstolen, att de troende inte äger någonting, utan att allt är Guds egendom, man hänvisar till ordet i Hagg. 2:9 och ps 24:1

Ty mitt är silvret, och mitt är guldet, säger HERREN Sebaot. Hagg. 2:9

1. Av David en psalm.  Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå. 

Man menar vidare, att jag, eller den troende är förvaltare åt Guds egendom och det är ju sant på ett vis, men kan man utifrån dessa två bibelversar säga att jag inte äger något?

Jag skall försöka visa på att skriften talar om ett ägande.

Ära HERREN med dina ägodelar och med förstlingen av all din gröda,:  Ords. 3:9

Jag är nog lite av en hårklyvare, men jag menar att det i versen ovan, borde stå, ära Herren med hans ägodelar och inte med dina ägodelar. Jesus är ju lite av antingen eller och det är jag också. Det jag vill visa är, att dina betyder dina och inte Guds och ordet dina är en ägandeform, som visar på en person i närhet eller en själv, som man talar med på något sätt, muntligt eller i skrift. Samma sak är det med orden, mina, hennes, hans, mitt, ditt. Allt som är i ägandeform, måste betyda att den det pekar på, äger ägodelarna.

Därefter sade han till dem: Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet, ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar. Luk. 12:15

I denna vers varnar Jesus för girigheten, han säger inte att vi inte har något som är vårt, eller att vi inte får ha några ägodelar, utan att vårt liv inte beror på om vi har överflöd på ägodelar, vi har alltså något som vi äger, men det Jesus menar är att vårt liv har ett annat värde, att vi har något som har ett högre värde än rikedom och ägodelar. Det kan vi se i nästa vers.

Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar.  I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.  Hebr. 10:34

Utifrån denna vers, kan vi också se att vi kan bli berövade på våra ägodelar. Är man då bunden till ägodelarna, eller girig, så kan vi inte som det står, med glädje underkasta oss att bli berövade, vårt liv och fokus är på det jordiska och inte på det himmelska.

Jesus sa att vi skulle försaka allt vi äger, vilket jag tror kan betyda, vi äger men vi äger ändå inte, vår attityd till ägodelar kanske borde vara, att om det är någon som behöver något jag äger, så är det inget problem för mig att ge bort det. Man kan ju på andens maning och ledning tjäna med sina ägodelar.

Och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med sina ägodelar. Luk. 8:3

Jag tror inte att Gud i princip bryr sig om våra ägodelar, men han är väldigt intresserad av det som ligger bakom vårt ägande och vägen till vårt ägande, med andra ord, mitt hjärta i det hela. Versen under kan vara en sådan grej!

De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.  Ps. 49:7

Som vi ser i denna sista bibelvers, så är vi herre över alla ägodelar, om vi nu är arvingar och det är vi, vi är Kristi medarvingar.

Att vara herre betyder att ha bestämmanderätten och det är viktigt att förstå, Gud gör inte våld på oss, eller våld på äganderätten, utan det som är mitt, det är mitt och vill jag ge bort något gör jag det av fri vilja.

Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;  Gal. 4:1

Avslutningsvis vill jag säga, att man kan inte ge något, om man inte äger det man ger bort, först när mottagaren har tagit emot gåvan, är jag inte ägare längre.

Det är viktigt att se det här, du kan inte ge bort något om det inte är ditt, för då kallas det egenmäktigt förfarande. Om du nu skall ge en gåva till någon du tycker om och du har fått veta att du inte äger något av det du har, du förvaltar det bara åt Gud, då blir gåvan du ger inte från dig utan från Gud, hur kul är det, när man ska ge sin fru en bröllopspresent?

Sen är det så, i alla fall för mig, att jag skulle inte vilja jobba och sen inte få behålla lönen, jag jobbar ju för att få lön, ja det finns mycket religiöst resonemang på det här området. Det konstiga med oss kristna är, att vi faktiskt stoppar in hjärnan i ett skåp, sen låter vi församlingsledarna tänka åt oss, se hur det gick! 

Och husbonden prisade den orättrådige förvaltaren för det att han hade handlat klokt.  Ty denna tidsålders barn skicka sig klokare mot sitt släkte än ljusets barn. Luk.16:8

Nu är det ju ändå så, att allting kommer från Gud, han har ju skapat allt, men det innebär ändå inte att vi inte har ett ägande.

Om vi nu har konstaterat att vi faktiskt äger det som är vårt, så måste det innebära att vi inte kan vara Guds förvaltare, det är ju inte hans egendom, men vi är ju ändå förvaltare, fast åt oss själva.

Bibeln talar trots det om ett förvaltarskap, vi skall förvalta jorden, vi skall förvalta evangelium, vi skall förvalta nådegåvorna. Allt det som kallas gåvor, tjänster, uppdrag, mm.

Ty en församlingsföreståndare bör vara oförvitlig, såsom det höves en Guds förvaltare, icke självgod, icke snar till vrede, icke begiven på vin, icke våldsam, icke sniken efter slem vinning.  Tit. 1:7

Och tjänen varandra, var och en med den nådegåva han har undfått, såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.  1 Petr. 4:10

Feb 2013

Ägande och förvaltarskap del 2

I Februari 2013 skrev jag ett långt inlägg om detta ämne.

Orsaken var från början att jag hade sett att den frikyrkliga teologin, eller läran om detta var helt felaktig.

Nu lite mer än fem år senare bara förstod jag ytterligare hur felaktig denna lära är och därför blir det ett nytt blogginlägg i detta ämne.

Läran består i att vi som följer Jesus inte äger det vi äger, utan Gud äger det vi äger, vi bara förvaltar det åt Gud.

Detta menar jag är helt fel eftersom hela bibeln talar om ett ägande.

Några bibelverser som styrker detta.

Luk_19:8  Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: "Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.

Luk_12:15  Därefter sade han till dem: "Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet; ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar."

Om vi utgår från dessa två bibelverser så blir det övertydligt, Sackeus hade ägodelar och Jesus verkar inte ha problem med att man har ägodelar.

Jesus sa att vi skall akta oss för all slags girighet, i detta sammanhang menar han jakten på att få mer ägodelar där han menar att en människas liv inte beror på om hon har överflöd av ägodelar.

Ägodelar är alltså något bibliskt och man kan även ha överflöd av ägodelar, problemet som Jesus pekar på är girighet efter mer ägodelar.

Ord_13:11  Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.

Denna vers visar att samlandet, eller införskaffandet av ägodelar inte är fel i sig själv, troligen handlar det om att man köper något när behovet uppstår och då blir det över tid mycket.

Vi går vidare i det som är själva poängen i det jag förstått idag.

Luk_16:13  Ingen som tjänar kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon."

Om det nu är så som den frikyrkliga läran säger, att vi inte äger något, utan allt är Guds och vi förvaltar det vi har i vår besittning åt honom.

Då blir ju frågan, hur kan man då tjäna Mamon? Ja det går ju inte, för om vi inte äger något och inte heller äger det som införskaffas, eller intjänas som lön för arbete, allt är och blir Guds, då är det omöjligt att tjäna mamon.

Luk_12:15  Därefter sade han till dem: "Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet; ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar."

Jesus pekar här på all slags girighet och skriften säger även att giriga inte skall få Guds rike till arvedel.

1Ko_6:10  varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.

Frågan här blir den samma, om man som kristen inte äger något och inte heller kommer att äga något, för Gud äger ju allt, hur kan man då bli girig? Ja det går inte, man har ju inget att vara girig efter, man får ju inte behålla något, allt är Guds och allt tillfaller ju Gud.

Men om det nu är så att jag faktiskt äger det jag tjänar i lön och mina ägodelar, ja då finns risken att jag kan bli girig efter mer och då blir mamon min herre.

Läran om att vi inte äger utan förvaltar åt Gud motsäger sig väldigt mycket. Ta detta som det ofta sägs i frikyrkan, även skriften säger det, att man skall vara givmild, generös, men hur kan man vara det?

För frågan blir då, med vad skall jag vara generös med, tja tid och kärlek kanske, men pengar, mat och ägodelar kan jag inte vara generös med, det är ju inte mitt, utan Guds. Och är det inte mitt så har jag inte rätt att göra vad jag vill med det jag förvaltar, jag måste få tillstånd att använda det jag förvaltar till någon annans favör. Och då är det ju inte jag som är generös utan Gud som äger det jag förvaltar.

2Ko_9:7  Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty "Gud älskar en glad givare".

Om vi inte äger något, utan allt är Guds, då har vi ingen rätt att ge efter eget bevåg. Och om ägaren till det vi förvaltar vill att vi skall ge en del av det vi förvaltar, då kan man ju rimligtvis inte få olust, eller tvångskänslor? Man är ju på ett vis som en bank, man ger ut efter vad bankägaren vill och man sätter in till bankägaren det som kommer in. Detta måste ju vara helt utan känslor, man gör ju bara sitt jobb.

Men om jag äger då kan dessa känslor uppstå och varför blir en annan fråga som vi får fundera på!

I Matt 20 visar Jesus i en liknelse där en husbonde lejde arbetare till sin vingår. När dagen var slut fick den förste lika mycket i lön som den siste.

Jesus menar att både jordiskt och himmelskt arbete ger lön, men det visar också att den som får lönen är ägare till det han fått för utfört arbete. Om det inte skulle vara så, utan att Gud vill att vi skulle förvalta pengarna åt honom, så är ju egentligen Gud en tjuv och orättfärdig, vilket han inte kan vara, skrifen säger ju sjäv:

1Ti_5:18  Skriften säger ju: "Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar", så ock: "Arbetaren är värd sin lön.

Gud kan inte gå emot sitt eget ord och den som får lön äger vad han fått!

Summan av detta blir att vi äger och förvaltar det vi äger åt oss själva.

Men som det står: Ord_19:17  Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

Om skriften säger att vi lånar åt HERREN och att han ger igen det vi lånat ut, så visar det med all tydlighet att Gud är mån om vårt ägande, annars om vi bara varit förvaltare åt Guds egendom så hade han inte behövt ge igen.

18 Maj 2018

Av Björn