Nytestamentlig sabbatsvila!

 Vi skall läsa från Hebr 3:7 till Hebr 4:16

7.  Så säger den helige Ande: I dag, om I fån höra hans röst,

8.  mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,

9.  där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.

10.  Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: Alltid fara de vilse med sina hjärtan.'  Men de ville icke veta av mina vägar.

11.  Så svor jag då i min vrede:  De skola icke komma in i min vila.

12.  Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,

13. utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter  "i dag,  på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.

14.  Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.

15.  När det nu säges: I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig", 

16. vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord?  Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten? 

17.  Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år?  Var det icke de som hade syndat, de vilkas kroppar föllo i öknen"? 

18.  Och vilka gällde den ed som han svor, att de icke skulle komma in i hans vila,  vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma? 

19.  Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma dit in.

Vi läser vidare i Hebr. 4:1 - 16

1.  Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.

2.  Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.

3.  Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan.  Det heter också: Så svor jag då i min vrede:  De skola icke komma in i min vila, och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.

4.  Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk"; 

5.  här åter heter det: De skola icke komma in i min vila.

6.  Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,

7. så bestämmer han genom ordet, i dag, åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan."

8.  Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.

9.  Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.

– Det finns alltså en sabbatsvila kvar, men läser du vidare förstår du att det inte handlar om en speciell dag!

10. Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.

11.  Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.

12.  Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

13.  Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon;  och inför honom skola vi göra räkenskap.

14.  Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.

När vi läser detta stycke, är det lätt att uppfatta det som om Gud vill att vi skall börja hålla sabbaten på lördagar, men om vi läser lite mer noggrant, ser vi att det inte är det som Paulus menar. I vers 7 står det: Så säger den helige Ande: I dag, om I fån höra hans röst,

Betoningen är på, idag och om ni får höra hans röst. Går vi sen vidare till vers 8 så står det

mån I icke förhärda edra hjärtan. Ser vi sen i vers 10 så står det något mycket intressant.

10.  Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: Alltid fara de vilse med sina hjärtan.'  Men de ville icke veta av mina vägar.

Här finner vi vägen till att komma in, eller inte komma in, i det som kallas trons vila.

I dag, om I fån höra hans röst. Icke förhärda edra hjärtan. Alltid fara de vilse med sina hjärtan.  Men de ville icke veta av mina vägar.

Hade det stått min väg, hade man kunnat tro att det handlar om att börja hålla sabbaten, sabbaten är ju en väg, ett bud, men här står det mina vägar, vilket måste visa på något annat.

Eftersom Paulus säger idag, så kan det vara vilken dag som helst, han kan då inte mena sabbaten. Utan fokus ligger på idag och på höra, tro kommer av att höra, men fokus är även på att vi inte skall stänga vårt hjärta när Gud talar, utan handla efter det han säger.

Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Hebr 11:6. 

Men tro kommer av predikan/hörandet och predikan/hörandet i kraft av Kristi ord.

Rom 10:17. 

För att vi skall förstå att Paulus verkligen inte menar att vi skall börja hålla sabbaten, kan vi läsa i början av Rom 10.

1.  Mina bröder, mitt hjärtas åstundan och min bön till Gud för dem är att de må bliva frälsta. 

2.  Ty det vittnesbördet giver jag dem, att de nitälska för Gud.  Dock göra de detta icke med rätt insikt. 

3.  De förstå nämligen icke rättfärdigheten från Gud, utan söka att komma åstad en sin egen rättfärdighet och hava icke givit sig under rättfärdigheten från Gud. 

4.  Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror. 

5.  Moses skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen, att den människa som övar sådan rättfärdighet skall leva genom den. 

6.  Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: Du behöver icke fråga i ditt hjärta:  'Vem vill fara upp till himmelen (nämligen för att hämta Kristus ned)?'

7. ej heller:  'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att hämta Kristus upp ifrån de döda?' "

8.  Vad säger den då?  "Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika.  Rom 10:1-9

Det Paulus säger här, om jag får parafrasera lite: Den rättfärdighet som ni Romare försöker vinna, genom att hålla lagen, är en egenrättfärdighet, den insikten ni har om rättfärdighet gäller inte längre, Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror.

Den rättfärdighet som ni fick genom att göra laggärningar, får man nu genom tron på Jesus.

Innan var man tvungen att leva genom lagen, nu lever man genom Kristus som är vår rättfärdighet. Rättfärdigheten från Gud får man genom tron på Jesus, tron på Jesus medför trosgärningar som är det samma som att göra det Gud säger.

Utifrån detta förstår vi att det inte handlar om att hålla sabbatsvilan, som är ett bud, utan det handlar om en annan form av vila. Detta var två nycklar till att komma in i vilan, här kommer två nycklar till att inte komma in i vilan.

Alltid fara de vilse med sina hjärtan.  Men de ville icke veta av mina vägar.

Man kan nog säga att de inte ville veta av Guds vägar, därför for de vilse med sina hjärtan.

De hörde säkert vad Gud ville, men de ville inte underordna sig honom, de ville gå sina egna vägar, som i detta fall innebar, att inte komma in i vilan. Vi vet ju att denna ohörsamhet hade fler förödande konsekvenser.

Vi går vidare till Heb 3:12

Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,

Här är det otroshjärta som är i fokus, vi vet sen tidigare kapitel, att tro utan gärningar/lydnad är död. Så eftersom Paulus säger, idag om ni får höra hans röst, må ni inte förhärda era hjärtan, det vill säga att otrohjärta är detsamma som att ha hört, men inte vill veta av det man hört, de ville inte veta av hans vägar, vilket tydligen är detsamma som att avfalla från Gud.

Vi fortsätter till vers 18-19.

18.  Och vilka gällde den ed som han svor, att de icke skulle komma in i hans vila,  vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma? 

19. Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma dit in.

Här säger Paulus att det var de ohörsamma, som inte skulle komma in i hans vila, men han säger även att det var på grund av otro, som de inte kom dit in.

Vi vet ju sen innan att de hörde, annars hade de inte kunnat förhärdat sina hjärtan, så ohörsamhet är det samma som att höra men, som det står senare i Hebr 4:2  att det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det. De bejakade inte det Gud sa och eftersom tro är lydnad till det Gud säger, så menar Paulus att otron var olydnad till det Gud sa.

Här förstår vi att det inte räcker med att höra vad Gud säger, vill man veta av Guds vägar, då tar man emot det han säger i tro, när man har ett sådant hjärta, som är ett troshjärta, så agerar man i enlighet med det man hört, detta är tro, som är lydnad.

Det jag förstår av detta, är att göra det Gud säger, varken mer eller mindre, är vägen, sättet, för att komma in i hans vila. Det står ju, vila från vårt verk. Vårt verk är detsamma som döda gärningar, laggärningar, köttsliga gärningar. Mm.

14. huru mycket mer skall icke Kristi blod - då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud - rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden! Heb 9:14

Man kan även säga, gärningar som drivits fram av ett dåligt samvete, som vi fått på grund av lagens stadgar, som anklagar oss hela tiden.

Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. Kol. 2:14

Rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden

Det är rätt intressant att det står så som det gör, renade från gärningar till gärningar, att tjäna Gud är ju gärningar, det är något man gör. Vi blir alltså renade från våra egna gärningar, som är allt som inte kommer från hans ande, till att göra allt som kommer från hans ande.

Vandra i ande, sinne vänt till vad anden tillhör, sinne vänt till det som är där ovan, pröva vad som är välbehagligt för Gud. Med andra ord, är lydnaden till Gud vilans ursprung.

När vi vandrar efter och lyder anden, innebär det att jag vandrar i det som Gud förutberett, vilket i sin tur innebär att jag inte behöver slita för att få till det, jag går på han vägar och gör det han säger till mig, resten är Guds sak. Det är detta han vill föra in oss i, för i detta sätt att vandra, är trons vila, eller nytestamentlig sabbat!

Ge gärna en kommentar!

Björn