Den smala vägen!

Mat_7:14  och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.

Vad är det att vandra den smala vägen? Är det att göra allt bibeln säger, eller är det att hålla de tio buden, eller finns det något annat sätt som är den smala vägen?

Ja, jag tror det, att det är ett annat sätt, ett sätt som Jesus talade om.

Jesus sa vid flera tillfällen, Följ mig och i Joh 10 ser vi hur man gör det.

Joh 10:4 Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem och fåren följer honom, ty de känner hans röst. 

Joh 10:16 Jag har och andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig och de skola lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde.

Här ser vi att det handlar om att lyssna till Jesu röst, att känna hans röst för att följa honom.

För att göra detta måste man hålla sig intill honom, dvs vara i kristus.

Att följa Jesus är inte bara att tro på honom och göra en massa nerskrivna gärningar, nej, det handlar om att följa honom efter det han säger personligt till dig och mig.

När vi kommer in på hörsamhetens väg, vilket jag anser är den smala vägen och egentligen finns det ingen annan väg, för utan denna hörsamheten, så kan man inte följa Jesus!

Många menar sig vara Jesu efterföljare för att de läser bibeln, ber och gör goda gärningar, men detta är det som jag kallar det allmänna.

Att höra och göra det Jesus säger, är utöver det allmänna!

Varför säger Jesus att porten är trång, jo för att det handlar om att överlåta sig till honom, att försaka sig själv för hans vilja och väg och den väg han går på är smal.

Hur vandrade Jesus den smala vägen? vad säger han själv ?

Joh_5:19  Då talade Jesus åter och sade till dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen.

Han gör endast vad han ser fadern göra och att se är en form av att höra, det är en instruktion han får.

Så allt Jesus gjorde baserades på att han fått direktiv av fadern och utan direktiv, så gjorde han inget.

När Jesus sa följ mig, så menar han att man skall följa honom som person och individuellt, ingen människas väg är lika, men man kan inte följa en person om man inte hör honom!

Bj

Nytestamentlig sabbatsvila!

 Vi skall läsa från Hebr 3:7 till Hebr 4:16

7.  Så säger den helige Ande: I dag, om I fån höra hans röst,

8.  mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,

9.  där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.

10.  Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: Alltid fara de vilse med sina hjärtan.'  Men de ville icke veta av mina vägar.

11.  Så svor jag då i min vrede:  De skola icke komma in i min vila.

12.  Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,

13. utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter  "i dag,  på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.

14.  Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.

15.  När det nu säges: I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig", 

16. vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord?  Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten? 

17.  Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år?  Var det icke de som hade syndat, de vilkas kroppar föllo i öknen"? 

18.  Och vilka gällde den ed som han svor, att de icke skulle komma in i hans vila,  vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma? 

19.  Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma dit in.

Vi läser vidare i Hebr. 4:1 - 16

1.  Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.

2.  Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.

3.  Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan.  Det heter också: Så svor jag då i min vrede:  De skola icke komma in i min vila, och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.

4.  Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk"; 

5.  här åter heter det: De skola icke komma in i min vila.

6.  Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,

7. så bestämmer han genom ordet, i dag, åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan."

8.  Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.

9.  Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.

– Det finns alltså en sabbatsvila kvar, men läser du vidare förstår du att det inte handlar om en speciell dag!

10. Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.

11.  Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.

12.  Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

13.  Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon;  och inför honom skola vi göra räkenskap.

14.  Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.

När vi läser detta stycke, är det lätt att uppfatta det som om Gud vill att vi skall börja hålla sabbaten på lördagar, men om vi läser lite mer noggrant, ser vi att det inte är det som Paulus menar. I vers 7 står det: Så säger den helige Ande: I dag, om I fån höra hans röst,

Betoningen är på, idag och om ni får höra hans röst. Går vi sen vidare till vers 8 så står det

mån I icke förhärda edra hjärtan. Ser vi sen i vers 10 så står det något mycket intressant.

10.  Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: Alltid fara de vilse med sina hjärtan.'  Men de ville icke veta av mina vägar.

Här finner vi vägen till att komma in, eller inte komma in, i det som kallas trons vila.

I dag, om I fån höra hans röst. Icke förhärda edra hjärtan. Alltid fara de vilse med sina hjärtan.  Men de ville icke veta av mina vägar.

Hade det stått min väg, hade man kunnat tro att det handlar om att börja hålla sabbaten, sabbaten är ju en väg, ett bud, men här står det mina vägar, vilket måste visa på något annat.

Eftersom Paulus säger idag, så kan det vara vilken dag som helst, han kan då inte mena sabbaten. Utan fokus ligger på idag och på höra, tro kommer av att höra, men fokus är även på att vi inte skall stänga vårt hjärta när Gud talar, utan handla efter det han säger.

Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Hebr 11:6. 

Men tro kommer av predikan/hörandet och predikan/hörandet i kraft av Kristi ord.

Rom 10:17. 

För att vi skall förstå att Paulus verkligen inte menar att vi skall börja hålla sabbaten, kan vi läsa i början av Rom 10.

1.  Mina bröder, mitt hjärtas åstundan och min bön till Gud för dem är att de må bliva frälsta. 

2.  Ty det vittnesbördet giver jag dem, att de nitälska för Gud.  Dock göra de detta icke med rätt insikt. 

3.  De förstå nämligen icke rättfärdigheten från Gud, utan söka att komma åstad en sin egen rättfärdighet och hava icke givit sig under rättfärdigheten från Gud. 

4.  Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror. 

5.  Moses skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen, att den människa som övar sådan rättfärdighet skall leva genom den. 

6.  Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: Du behöver icke fråga i ditt hjärta:  'Vem vill fara upp till himmelen (nämligen för att hämta Kristus ned)?'

7. ej heller:  'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att hämta Kristus upp ifrån de döda?' "

8.  Vad säger den då?  "Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika.  Rom 10:1-9

Det Paulus säger här, om jag får parafrasera lite: Den rättfärdighet som ni Romare försöker vinna, genom att hålla lagen, är en egenrättfärdighet, den insikten ni har om rättfärdighet gäller inte längre, Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror.

Den rättfärdighet som ni fick genom att göra laggärningar, får man nu genom tron på Jesus.

Innan var man tvungen att leva genom lagen, nu lever man genom Kristus som är vår rättfärdighet. Rättfärdigheten från Gud får man genom tron på Jesus, tron på Jesus medför trosgärningar som är det samma som att göra det Gud säger.

Utifrån detta förstår vi att det inte handlar om att hålla sabbatsvilan, som är ett bud, utan det handlar om en annan form av vila. Detta var två nycklar till att komma in i vilan, här kommer två nycklar till att inte komma in i vilan.

Alltid fara de vilse med sina hjärtan.  Men de ville icke veta av mina vägar.

Man kan nog säga att de inte ville veta av Guds vägar, därför for de vilse med sina hjärtan.

De hörde säkert vad Gud ville, men de ville inte underordna sig honom, de ville gå sina egna vägar, som i detta fall innebar, att inte komma in i vilan. Vi vet ju att denna ohörsamhet hade fler förödande konsekvenser.

Vi går vidare till Heb 3:12

Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,

Här är det otroshjärta som är i fokus, vi vet sen tidigare kapitel, att tro utan gärningar/lydnad är död. Så eftersom Paulus säger, idag om ni får höra hans röst, må ni inte förhärda era hjärtan, det vill säga att otrohjärta är detsamma som att ha hört, men inte vill veta av det man hört, de ville inte veta av hans vägar, vilket tydligen är detsamma som att avfalla från Gud.

Vi fortsätter till vers 18-19.

18.  Och vilka gällde den ed som han svor, att de icke skulle komma in i hans vila,  vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma? 

19. Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma dit in.

Här säger Paulus att det var de ohörsamma, som inte skulle komma in i hans vila, men han säger även att det var på grund av otro, som de inte kom dit in.

Vi vet ju sen innan att de hörde, annars hade de inte kunnat förhärdat sina hjärtan, så ohörsamhet är det samma som att höra men, som det står senare i Hebr 4:2  att det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det. De bejakade inte det Gud sa och eftersom tro är lydnad till det Gud säger, så menar Paulus att otron var olydnad till det Gud sa.

Här förstår vi att det inte räcker med att höra vad Gud säger, vill man veta av Guds vägar, då tar man emot det han säger i tro, när man har ett sådant hjärta, som är ett troshjärta, så agerar man i enlighet med det man hört, detta är tro, som är lydnad.

Det jag förstår av detta, är att göra det Gud säger, varken mer eller mindre, är vägen, sättet, för att komma in i hans vila. Det står ju, vila från vårt verk. Vårt verk är detsamma som döda gärningar, laggärningar, köttsliga gärningar. Mm.

14. huru mycket mer skall icke Kristi blod - då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud - rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden! Heb 9:14

Man kan även säga, gärningar som drivits fram av ett dåligt samvete, som vi fått på grund av lagens stadgar, som anklagar oss hela tiden.

Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset. Kol. 2:14

Rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden

Det är rätt intressant att det står så som det gör, renade från gärningar till gärningar, att tjäna Gud är ju gärningar, det är något man gör. Vi blir alltså renade från våra egna gärningar, som är allt som inte kommer från hans ande, till att göra allt som kommer från hans ande.

Vandra i ande, sinne vänt till vad anden tillhör, sinne vänt till det som är där ovan, pröva vad som är välbehagligt för Gud. Med andra ord, är lydnaden till Gud vilans ursprung.

När vi vandrar efter och lyder anden, innebär det att jag vandrar i det som Gud förutberett, vilket i sin tur innebär att jag inte behöver slita för att få till det, jag går på han vägar och gör det han säger till mig, resten är Guds sak. Det är detta han vill föra in oss i, för i detta sätt att vandra, är trons vila, eller nytestamentlig sabbat!

Ge gärna en kommentar!

Björn

Min syn på Matt 5:17-19

Mat 5:17  I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.

Vad säger Jesus här och varför säger han som han gör? Jag har inte kommet för att upphäva säger han, men varför säger han detta och varför markerar han detta uttalande med att säga, jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda! Hade han stannat vid att han inte kommit för att upphäva, så hade saken varit enkel, men nu drar han till och säger att han skall fullborda den, vilket gör att det blir svårt att förstå vad han menar. Först skall vi se vad ordet upphäva har för synonymer. 

Synonymer på ordet upphäva är: Förklara ogiltig, Häva, Annullera, Avskaffa, Upplösa, Uppge, Utstöta, Återkalla

Och synonymer på att fullborda är: Slutföra, Avsluta, Göra färdig, Genomföra, Fullfölja, Fullgöra, Fullända.

Dessa svenska synonymer är samma ord som grekiska grundtexten, vilket gör att vi kan se att Jesus på något sätt motsäger sig själv, men vad är skillnaden mellan att upphäva och att fullborda? Ja, upphäva och att fullborda är ju egentligen olika saker.

Att upphäva, eller avskaffa är att ta bort något som gäller och göra det ogiltigt, men att fullborda betyder att föra något till sitt slut, eller att göra färdigt.

Men problematiken är inte så svår egentligen, jag skall förklara med en hänvisning till Hebr 8:8-13

Hebr 8:8 Men nu förebrår Gud dem och säger: "Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall sluta att nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;

Hebr 8:9  icke ett sådant förbund som det jag gjorde med deras fäder, på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land. Ty de förblevo icke i mitt förbund, och därför frågade icke heller jag efter dem, säger Herren.

Hebr 8:10  Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

Hebr 8:11  Då skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och säga: 'Lär känna Herren'; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste.

Hebr 8:12  Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg."

Hebr 8:13  När han säger "ett nytt förbund", har han därmed givit till känna att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna.

Hebr 8:8-12 är direkt från Jeremia bok kap 31 och vers 13 i Hebr. är en viktig vers för att förstå detta med att Jesus inte skulle upphäva lagen, utan fullborda den.

Nu handlar detta om förbund, men jag skall visa att förbundet och lagen är en enhet.

2 Kor 3:6  som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.

2 Kor 3:7  Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,

Här ser vi att förbund och lagen som var inristad på stenar är samma sak, när då Hebr. 8:13 säger: han ger till känna att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna, så handlar det om Sinaiförbundet då lagen gavs till Moses.

Om nu det som är föråldrat och blivit gammalt och nära att försvinna, men när försvinner det då? Ja det finns minst en bibelvers som visar det!

Gal 3:19  Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att "säden" skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.

Här ser vi att lag blev efteråt given, för att gälla till dess att säden skulle komma, säden är Kristus. För att gälla till dess . detta ord är viktigt, för det visar tidpunkten för lagens slut, eller dess fullbordan.

Utifrån detta kan vi förstå vad Jesus menade när han sa att han inte skulle upphäva lagen, eller profeterna, det behövde han inte, eller han kunde inte det, för lagen hade en tidsbestämmelse, nämligen han själv och instiftan av den nya förbundet. Alltså slutförde Jesus ett förbund och instiftade ett nytt, vilket då betyder att lagen är slutförd!

Mat 5:18  Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.

Här kan tyckas att Jesus åter igen motsäger sig när han säger: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, men dessa ord måste vi förstå utifrån vad han sagt innan och vad han säger efter dessa ord.

Intill dess, eller fram tills himmel och jord förgås, vilket är en tidsbestämmelse, men ändå bara en markering av Jesus. Skall inte den minsta bokstav, inte en enda prick av lagen förgås. Här kan vi lätt tolka lagens eviga giltighet, men vad säger Jesus allra sist?

Förrän det allt har fullbordats, vad betyder detta?

Jo, det betyder precis som det står, inget av lagen skal förgås, förrän allt har fullbordats.

Himmel och jord har inte förgåtts ännu tänker man lätt, så då gäller lagen, men tänk då på att Jesus använde dessa ord för att markera en gräns för att de som lyssnade skulle förstå, att inget av lagen skulle förgås förrän allt blivit fullbordat.

Men han visar även att det inte bara gäller profetiorna om honom, utan om vart enda ord som är skrivet i lagen.

Mat 5:19  Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.

I denna bibelvers får vi åter intrycket att Jesus betonar laglydnad, men om vi läser vad han säger så blir bilden en annan.

Jesus säger här: Därför, vilket är ett viktigt ord, för det hänvisar till något som sagts innan.

Därför, den som upphäver, osv, hur kan Jesus säga så, han betonar ju laglydnad och konsekvensen med att lära människor att buden är upphävda, trots att han sagt att han skulle fullborda lagen. Här är det som om Jesus verkligen vill betona lagens betydelse.

Detta Därför hänvisar till det han sa i slutet i versen innan, nämligen, förrän det allt blivit fullbordat, därför kan Jesus säga som han gör, för innan det allt blivit fullbordat, så var lagen gällande och man skulle lära människorna att hålla buden.

Men från det att Jesus dog och uppstod så inträffade ett skifte, ett nytt förbund trädde i kraft, det föråldrade blev utbytt mot det nya, med en ny och levande väg in i det allra heligast öppnades, allt enligt skrifterna.

Ok, om det inte finns något rättesnöre, hur skall vi då veta hur vi skall leva?

Ja Hes 36:26  Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder kropp och giva eder ett hjärta av kött.

Hes 36:27  Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem.

Här ser vi att det är Gud som agerar genom sin ande i människan och det bekräftar Paulus ord i 2 kor 3:6  som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.

2 kor 3:7  Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande.

Men för att inte missförstå, så vill jag betona att all skrift som är utandad av Gud, är nyttig

2Ti 3:16  All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet!

Björn

Är den goda frukten verkligen god och utifrån vad, eller vem bedömer man frukten?

Detta är åter en liten fundering!

Det pratas mycket om god frukt som bekräftelse på att förkunnare och kyrkor är rätt med Gud, med läran och sina liv, men frågan är om man kan ha detta kriteriet som bedömningsgrund?

Jesus sa:

Mat_7:17  Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt.

Mat_7:18  Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt.

Utifrån dessa två bibelversar, så finns det bara två sorters träd, dåliga och goda och två sorters frukt, god, eller ond.

Skall vi då applicera dessa bibelord på oss frälsta människor, så blir det genast problem, för vi vet ju att vi bär både god och ond frukt.

Vi syndar ju i princip dagligen i tanke, ord och gärning och synd kan ju knappast kategoriseras som god frukt.

Inte heller vrede, häftighet, irritation, dåliga attityder, förakt, ja listan kan göras lång, men det är ingen god frukt.

Eftersom vi alla vet att vi alla har dålig frukt i våra liv, så kan vi inte förklaras goda, eller hur?

Jag menar att man inte kan bedöma en människa utifrån detta kriteriet, utan utifrån något annat!

För att då komma till detta, så får vi läsa några verser längre ner:

Mat_7:21  Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: 'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faderns vilja.

Mat_7:22  Många skola på den dagen säga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?'

Jesus menar alltså att den goda frukten är att göra faderns vilja, dvs gärningar, hans gärningar.

I vers 22 kan man tycka att dessa som profeterat, drivit ut onda andar och gjort många kraftgärningar, har gjort faderns vilja, det är ju faktiskt Jesus som själv sagt att den som tror skall göra dessa saker, ändå avvisade Jesus dessa människor.

De bar trots bibliska gärningar inte god frukt och då blir det ju väldigt svårt att bedöma ex helandepredikanter, eller andra som har dessa bibliska gärningar, för vad jag tolkar i dessa ord, så är det inte självklart att bibliska gärningar är faderns vilja.

Hur kan man då veta om en människa, eller framför allt förkunnare som utger sig för att vara kallade och smorda av Gud, verkligen är i Guds vilja och gör Guds vilja, för tydligen kan man göra bibliska övernaturliga gärningar utan att det är Guds vilja?

Som vi ser, så är det svårt att bedöma utifrån gärningar och då måste vi granska vad som är faderns vilja.

Och faktum är, att jag kan göra en sak, som jag upplever är faderns vilja, men flera andra experter menar att det inte är faderns vilja. Frågan är då, vem har rätt, experterna, eller jag som fått instruktionen och det beror ju på, för det finns ju många förståsigpåare som menar sig veta vad som är Guds vilja, men då utifrån bibeln, men jag som fått instruktionen av fadern, prövat det och agerat på det, borde ju själv veta och det är här det avgörande ligger, en självprövning och rannsakning av varför jag gör det jag gör, är jag lurad av ett annat inflytande, är det verkligen Guds ande, är mina motiv rena, vilka drivkrafter i mig ligger bakom mitt handlande?

Är man en seriös kristen, så kommer man till en punkt, där det gäller att förkasta instruktionen, eller att gå på den, för ytterst handlar det om min relation och vandring med Jesus och om jag går fel, så är det jag som står ansvarig.

Jag tror inte att man kan såga en människa som inte bär god frukt och man kan inte heller omfamna de som bär god frukt utanprövning. Det finns ju flera exempel på människor som har ett miserabelt liv, men som i sin tjänst gör Guds vilja, men faktum är, att det ofta är uppblandat. Gud har sagt vissa saker, men man lägger till och gör utöver det han sagt.

När en människa är i Guds vilja och gör Guds vilja, så finns det ett vittnesbörd, ett Guds välbehag, närvaro och frid och det är dessa kännetecken som måste vara de avgörande.

Kol_3:15  Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma.

Den sanna Kristi frid skall regera, eller vara domare i våra hjärtan, som även kallas, det inre vittnesbördet.

Kristi frid är subjektivt och hur kan jag då veta att det verkligen är Kristi frid som jag äger och bedömer utifrån?

Kristi frid har en hel del kännetecken och några kan vi hämta från Jak_3:17  Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.

Först och främst ren, fridsam, foglig, mild, full av barmhärtighet, andra goda frukter, fri från tvivel och fri från skrymtan.

Jesus sa i Luk 15:7 Varför låter ni inte edert eget inre döma om vad rätt är.

Tar vi då orden ren, fridsam, foglig, mild, full av barmhärtighet, andra goda frukter, fri från tvivel och fri från skrymtan, så är de flesta av inre subjektiva förnimmelser.

Ex, en gnagande oro inför ett beslut gör att du blir osäker, det är alltså något som stör friden i dig, det är inte rent, fridsamt, fritt från tvivel, det är inte milt, eller fogligt, därför utifrån dessa inre signaler, bör du låta bli att besluta dig i den riktning oron kommer.

För att då komma till predikanters frukt, så säger Jak 3:17 att de ovan nämnda inre subjektiva kännetecken, är frukter. Om du, eller jag kommer till ett möte, så bör dessa frukter finnas med, du bör ha dem i det inre, för om du får ofrid, oro, olustkänslor i ett möte och under en predikan, så är det dags att dra öronen åt dig, för då är det något som är fel.

Ibland kan man rent läromässigt förstå vad som är fel, dvs om man är kunnig i bibeln, men har man inte den inre lampan som signalerar, så hjälper inte bibelkunskap så långt och det beror på att det bara är grova fel som man kan se. Men med anden i vårt inre, så kan vi bedöma vad rätt är!

Det viktigaste för detta är att vandra i en nära relation med Jesus, vara honom trogen och att vara lydig i allt han manar dig till, även det han säger nej till. För om man börjar vara olydig Andens maningar, är risken stor att man blir okänslig, vilket gör att man lätt kan bli vilseförd.

Kunskap i skriften är ovärderlig, ordet och anden samverkar, som nyfrälst har man inte kunskapen i skriften, ej heller kännedom om andens sätt att signalera, men har du vandrat några år med vår Herre, så bör du ha både kunskap i skriften och blivit känslig för andens signaler.

Vad som är viktigt, är att alltid pröva, både vad som sägs från människor, både predikanter och vanligt fotfolk, men också att pröva andarna. En falsk ande avslöjas lätt om man är känslig, förvisso kan det ta en stund innan man märker att det är något orent, men är man bara lite känslig i sitt inre, så tror jag inte att man missar det.

Upplever man stress, tvångströja, stirr och det ovan nämnda, så är det inte Guds ande, men det är inte tvunget att det är en annan ande, utan kan vara själiska krafter, där man försöker driva fram ex ett skeende.

Det finns mycket att säga om det här, men be Gud ge dig ett känsligt inre för hans andes signaler och röst!

Väl mött och fortsatt trevlig sommar!

Björn 

Vi är skapade till goda gärningar!

Många kristna har dåligt samvete och skuldkänslor för att de tror att de gör för lite för Gud, jag skall här visa på en fundering kring detta med de goda gärningarna som vi skall göra!

Det finns rätt så många ord i bibeln om gärningar och goda gärningar!

1Ti 5:10  en som har det vittnesbördet om sig, att hon har övat goda gärningar, uppfostrat barn, givit härbärge åt husvilla, tvagit heligas fötter, understött nödlidande, korteligen, beflitat sig om allt gott verk. 

1Ti 6:18  bjud dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara givmilda och gärna dela med sig. 

Heb 10:24  Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar; 

Enligt de här tre exempelbibelverserna, så är det tydligt att vi kristna skall göra goda gärningar.

Men för en tid sedan råkade jag se något som jag funderat på en del sen dess.

Det står om att rätt utöva goda gärningar, vad är det? Och det står om att rätt utöva goda gärningar, där hjälp är av nöden. Se verserna nedan!

Tit 3:8  Detta är ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar härom, för att de som sätta tro till Gud må beflita sig om att rätt utöva goda gärningar. Sådant är gott och gagneligt för människorna. 

Tit 3:14  Och må jämväl våra bröder, för att icke bliva utan frukt, lära sig att rätt utöva goda gärningar, där hjälp är av nöden.

I vers 14 står det även, för att icke bliva utan frukt, lära sig att rätt utöva goda gärningar.

För att inte bli utan frukt, behöver man tydligen lära sig hur man gör goda gärningar!

Där nöden kräver, eller där hjälp är av nöden, hur skall vi förhålla oss till dessa bibelord?

Frukten är väl då de goda gärningarna som vi gör, där hjälp är av nöden, eller?

Tja, De goda gärningar Jesus gjorde var ju att bota sjuka, visst det stämmer ju in på, där hjälp är av nöden.

För att få detta rätt, i alla fall som jag ser det, så måste vi se hur Jesus gjorde med sina goda gärningar och vi skall ju göra som han!

Först ett litet belysande exempel: Josef har varje månad ca 5000 kronor till mat kläder, ja till det han behöver, när mat och sådant är betalt så har han ca 1500 kronor till vad han vill.

Josef har läst om att han skall göra goda gärningar, han har även hört starka predikningar om detta.

Nu har Josef en syster som råkade hamna i knipa, vilket innebar att hennes pengar var slut.

Josef beslutade sig för att ge sin syster 1000 kronor  och hon blev ju väldigt glad, för nu klarade hon sig resten av månaden. När Josef var på Gudstjänst lade han 300 kronor i kollekten och som vi ser så är Josef väldigt generös. På vägen hem från Gudstjänsten träffade han två hemlösa, efter lite samtal med dem, bestämde han sig för att ge dom varsin hundralapp till lite mat.

Josef visste att han hade ungefär 1500 kronor som han kunde göra vad han ville med, så de pengar han hade kvar, var det som skulle räcka till hans egen försörjning.

Nu hände det sig att Josef träffade ytterligare två hemlösa som han visste inte hade varken pengar eller mat, så vad gjorde Josef, jo han gav dessa var sin hundralapp.

När han kom hem ringde han äldre bror på dörren, även han var i knipa och behövde 1000 kr och eftersom Josef visste vad skriften sa om goda gärningar, där hjälp är av nöden, så gav han sin bror 1000 kronor! Så här såg Josefs liv ut månad för månad, han gjorde verkligen vad Guds ord sa, goda gärningar där hjälp är av nöden.

Josef började fundera på detta med alla de goda gärningar som han gör varje månad, som förvisso är helt bibliska, men de förstör för honom själv, han har aldrig pengar till kläder, inte så att han själv kan äta ordentlig mat hela månaden, han kan inte bjuda hem vänner på middag och han kan aldrig ex gå på bio. Inte har han heller sett att han fått någon skörd, eller hjälp själv. Så Josef funderade på vad som är fel, han gör ju det rätta enligt bibeln och han vill ju vara Guds ord lydig!

Vad är fel i Josefs goda gärningar, jo det är framför allt två ord jag tänker på.

Dels detta:  

Joh 5:19  Då talade Jesus åter och sade till dem: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock sonen.

Jesus säger att han gör endast vad han ser fadern göra, vilket också betyder att han bara gör det han uppfattar att han skall göra.

Jesus hade alltså inte botat sjuka om han inte fått klartecken från fadern, så allt Jesus gjorde var inte utifrån ett bibelord om att rätt utöva goda gärningar, där hjälp är av nöden.

Frågan blir då, skall vi följa ett bibelord som detta och göra därefter, eller skall vi göra som Jesus, bara det vi ser fadern göra?

Nästa bibelvers visar på en rätt väg:

Efe 2:10  Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem. 

Goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skall vandra i dem.

Detta ord säger att det finns gärningar som är avsedda för mig, eller dig och som vi skall vandra i. För om vi skall följa bokstaven och hjälpa alla som är i nöd, så kommer vi till en punkt där vi inser att det inte går, vi räcker inte till, det blir helt enkelt fel och det blir negativa konsekvenser för mig själv och även min omgivning.

Därför tror jag att det är viktigt att förstå, att jag, eller du, inte skall göra alla goda gärningar som kommer i vår väg, vi skall göra det som Guds ande manar oss till, eller som Jesus sa, bara det han ser fadern göra och detta tror jag är att vandra i de förutberedda gärningar, som vi är skapade till.

Om du lever efter bokstaven, i lydnad till bokstaven, så måste du också fullfölja det bokstaven säger, dvs hjälpa alla som har nöd, men om du vandrar i det förutberedda, så blir det en helt annan sak, för då blir det lydnaden till Gud själv, hans maningar och det är det som är det viktiga!

Att rätt utöva Goda gärningar tror jag är att göra det förutberedda och det är det Gud manar oss att göra, annars hade han ju inte manat oss!

Om man följer bibelordet, att rätt utöva goda gärningar, så leder det till fördömelse eller skuld när du inte gör det ordet säger, men vandrar du som Jesus gjorde, bara det han såg fadern göra, då vandrar du i de förutberedda gärningar som Gud har berett just för dig, då får du en tillfredsställelse, liv och frid.

Jesus sa, min mat är att göra dens vilja som sänt mig, han blev alltså mätt av att göra Guds vilja, så skall det vara för oss också!

Fundering av Björn Jönsson!

Är jag laglös om jag säger att lagen inte gäller, eller att jag är dödad från lagen?

Även om man hänvisar till skriftens ord om att vi är dödade från lagen, lösta från lagen och att lagens inte gäller längre, så finns det vissa människor som säger att man är laglös, att man är villolärare, man hänvisar till ett bibelord där Jesus säger i Matt 7: 22-23 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar.

Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig ni laglösa!

Jesus använder här ordet laglösa (SFB) i 1917 års översättning står det ogärningsmän, Grekiska grundtextens är det anomia, eller laglös. Gå bort från mig, ni som gör lagöverträdelsen står det ordagrant i grundtexten.

Vad menar Jesus med att de är lagöverträdare, det verkar ju som om de gjort det han sagt att de som tror skall göra.

Jag skall försöka ge lite egna tankar om detta, dvs ingen sanning, utan just egna tankar!

Jesus säger ju först att han aldrig har känt dem, när det gäller att känna, så säger Jesus i Joh 10.4 att fåren följer Jesus för att de känner hans röst. Att känna Jesu röst är som jag ser det likhetstecken med att känna den som talar.

I vers 14 säger Jesus: Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig.

Här ser vi att även fåren känner sin herde, det är alltså ett ömsesidigt kännande, dvs båda känner varandra.

Jesus sa på ett annat ställe, att detta är evigt liv, att de känner dig den ende sanne Guden och den han har sänt Joh 17:3

Den första lagöverträdelsen var alltså att de inte kände Jesus, men frågan är då, var står detta i lagen/torah, för lagöverträdelse måste vara överträdelse av Mose lag. Det enda jag kan tänka är budet att älska Gud och det kan man faktiskt inte göra utan att känna honom.

Men en annan tanke som är värd att fundera på, då utifrån att människan blivit dödad från lagen och att lagens tid har tagit slut, i och med att Jesus kom, så är det kanske inte det budet dessa överträdde.

Jesus sa att lagen och profeterna har haft sin tid till Johannes, därefter predikades evangelium om riket Luk 16:16.

Evangelium är ju en hel lära, som kallas evangeli lära och som framför allt Paulus lägger fram och det är utifrån denna lära som vi kan se varför Jesus kallar dem laglösa.

Jesus sa, på den dagen och det pekar på domens dag, när alla människor skall träda fram inför Gud, så vad var då problemet med dessa lagöverträdare?

Det ena var ju att Jesus inte kände dem, de kunde då naturligtvis inte heller känna Jesus, evangelium handlar ju om en relation där båda känner varandra.

Det andra som jag kan tänka mig, är att de lyfte fram sina gärningar och inte sin kärlek till mästaren, inte heller sa de något om att de trodde på honom, dvs hjärtats tro.

Utifrån detta så är de lagöverträdare utifrån evangelium, skriften säger ju att vi blir frälst av tro, utan gärningar, men dessa framhöll sina gärningar, vilket är laglöshet utifrån NT.

Det tredje är, att sann kärlek till Jesus visar sig i lydnad till vad han säger och det är ju det Jesus säger i Matt 7:21

Inte skall var och en som säger, Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja!

Enligt min förståelse av dessa lagöverträdare, så gjorde de saker, som i och för sig, var i linje med vad han sagt, men om dessa inte kände Jesus och Jesus inte kände dem, så kan inte Jesus ha sagt till dem att göra dessa gärningar. Det var alltså inte gärningar utifrån tro, utan det var sk egna gärningar och ingen kommer in i riket med egna gärningar, utan det handlar om tro och lydnadsgärningar.

Den viktigaste gärningen är som Jesus själv säger i Joh 6: 28-29 De frågade honom: Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar. Jesus svarade: Detta är Guds gärning, att ni tror på den han sänt! Joh 6:28-29

Detta är alltså Guds vilja, att man tror på den han sänt, Jesu fokus var inte på gärningar, utan på att tro på honom.

Jesus sa på ett annat ställe, Joh 15:14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.

För att summera detta, så var troligen dessa lagöverträdare inte lagöverträdare utifrån GTs lag, utan utifrån evangelium, eller Kristi lag.

Dessa fyra faktorer gjorde dem till lagöverträdare. 
1. de kände inte Jesus och Jesus kände inte dem. 
2 De trodde inte på honom. 
3. De framhöll sina egna gärningar, vilket man inte kan komma in i riket på. 
4. De lydde inte Jesu befallnigar, utan körde ett eget race, vilket är otro och synd! 

Utifrån detta, kan man inte kalla dem laglösa, eller villolärare som menar att de pånyttfödda är dödade från lagen, eller att GTs lag inte gäller längre.

Obs, mina funderingar, kom gärna med en kommentar!

Av Björn Jönsson

Är lagens giltighet slut?

Som jag skrev i mitt förra inlägg, så säger Paulus att vi blivit dödade från lagen Rom 7:4.

Det jag skall försöka visa i detta inlägg, är om även lagen är slut, dvs inte längre gällande!

Paulus säger i Rom 10:4 Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror.

Det grekiska ordet för lagen är ordet nomos, ordet nomos är en av översättningarna från det hebreiska ordet torah. Men det kan även betyda annan form av lag.

Ty lagen har fått sin ände i Kristus, säger Paulus och ordet ände är ett annat ord för slut, eller mål. Lagens mål är kristus, vilket betyder att Kristus är målet. När Jesus då kom, så kan man säga att lagen gick i mål, att lagens lopp tog slut när Jesus kom.

Är detta sant, eller har vi/jag feltolkat Paulus, vi skall se på ett annat bibelord Gal 3:19

Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att "säden" skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand. Gal 3:19

Här står det mycket intressanta saker som man inte kan förbise.

Vartill tjänade då lagen? Eller vilket syfte hade då lagen och syftet klargör Paulus med en väldig tydlighet. Syftet var att överträdelserna skulle komma i dagen, eller att synliggöra synden.

En del menar att Paulus pratar om den ceremoniella lagen, eller om offerlagen, men om man läser vad det står, så är det den lag som visar på synden, offerlagen avslöjar inga synder vad jag vet i alla fall.

Sen säger Paulus, att denna lag som skulle avslöja synden, den blev efteråt given och läser man några verser innan, så förstår man att den blev given 430 år efter att Abraham fått löftet om en avkomma.

Men han säger att lagen blev efteråt given, för att gälla till dess säden kom och säden är Jesus. Sen skriver Paulus vidare och förtydligar vilken lag han menar:

den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand och vi vet ju vilken lag som gavs på detta sätt, de tio orden/buden.

Lagen skulle alltså gälla tills Jesus kom och gör man då en snabb summering av vad Paulus säger, så säger han, lagen och dess tid tog slut i och med att Jesus kom, för den skulle bara gälla till dess.

Räcker detta för att påvisa att lagen inte gäller längre, ja egentligen gör det, det, men jag skall visa några saker till, som gör att det inte går att missförstå!

I GT står det ofta, detta förbunds ord, dvs ett förbund utan ord, eller föreskrifter är inget förbund.

Det står även ofta att judarna bröt förbundet, men vad jag förstår, så kan man inte bryta ett förbund utan ord, därför menar jag att det var genom lagbrott som de bröt förbundet.

Vad jag vill säga är, lag och förbund är en enhet och judarna höll förbundet genom att hålla lagen.

Om vi då går till Hebr 8:13, så står det så här.

När han säger ett nytt förbund, har han därmed givit till känna att det förra är föråldrat; men det som föråldras och blivit gammalt, det är nära att försvinna. Hebr. 8:13

I Hebreerbrevet 8 pekar författaren och talar om ett nytt förbund, han hänvisar till det Jeremia skriver i Jer 31 Gud säger att han skall lägga lagen i våra sinnen och skriva dem i våra hjärtan.

I och med att Jeremia säger detta, så klargör han därmed att det nuvarande förbundet, med dess ord är på väg att ta slut och att ett nytt är på väg att komma!

Går vi tillbaka i Hebr 8:6 så står det: Men nu har denne fått ett så mycket förnämligare ämbete, som han är medlare för, ett bättre förbund vars ordning vilar på bättre löften.

Hebr 8:6

Här ser vi att det nya och bättre förbundet har en ordning som vilar på bättre löften och de löftena kan vi se i nya testamentet.

I vers 7 står det: Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, så skulle väl plats icke hava sökts för ett annat. (förbund)

Även utifrån Hebr 8 menar en del att det bara handlar om den ceremoniella lagen, men det kan det inte vara, för rent logiskt, varför skulle Gud skriva den ceremoniella lagen i våra hjärtan, nej det måste vara hans lagar över lag, eller den lag som avslöjar synd, eller de tio buden.

Utifrån denna lilla utläggning, kan vi förstå, att både det gamla förbundet och dess lagar är slut. Och då förstå vi, att den som tror är dödad från lagen, men även att lagens giltighet har tagit slut, pga att det gamla förbundet har upphört.

Nu är ju Guds lagar skrivna i hjärtat och vad det innebär kanske blir en annat inlägg och bara för att det inte skall uppstå missförstånd, så lägger jag till ett sista bibelord.

2Ti 3:16 All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet,  

Av Björn Jönsson